I should feel lucky but I am just homesick

I am in an apartment in Copenhagen. The morning light plays on the wall and the ticking of a clock echoes in the room. My coffee has gone cold, and so have I. I feel mellow and lonely. I arrived yesterday after spending three days in Dublin and now I have two days here in Copenhagen before heading south to Møns Klint. Whenever I share that I will travel for work people are excited, and I often get to hear how lucky I am that I get to do what I do for work. I’ve worked hard to get here, and don’t get me wrong, I am very grateful for all the places I get to see and the people I get to meet.

But a part of me just wants to be home.

woman in rust coloured dress lighting candles on a table

Leaving is always the hardest. I love the home me and Dan have built, and I love our day to day life. Leaving that, and leaving him, is incredibly hard. I cry every single time. I’m crying as I write this as well. But what a lovely feeling it is at the same time, to enjoy my regular everyday life so much. In that regard I feel incredibly lucky. The other day I was asked to describe the perfect day and I ended up describing a day I’ve already had, several times, and will have again:

I wake up in the morning as Dans alarm goes off and we cuddle for a bit before he gets up. I have prepped my coffee the evening before and he pushes a button and gets it going for me. I stay in bed, sometimes cuddling with Luci, until it’s done. Then I get up and use the washroom. Splash my face with cold water. I grab a cup of freshly brewed coffee and sit down to watch the news with him. When he leaves for work I enjoy a few more cups of coffee while sitting doing some work on the computer. Some days I take a break to draw or do pottery, other days I have lunch before heading out into the forest to forage for mushrooms.

I come back and do some more work until around 16:00. Then I head to the kitchen, take out the ingredients for dinner and pour a glass of wine or grab a beer. I put on some music and start cooking. The best time of the day is when Dan comes home and walks through the door. I get to hug him, kiss him and ask how his day has been. He helps we with the last dinner prep and then we enjoy or evening together eating, watching a movie or playing a game. As we go to bed we snuggle up close for a bit and trace the skin on each others backs. After a while I get to warm and move over to my side, and Luci snuggles down between us. I fall asleep feeling happy and safe next to my best friend.

I wonder if people that dream of travel wish to escape something? Or maybe I know how wonderful it is to be home because I am away so much. If you don’t travel you might not know that. It does put my everyday life into perspective. Being away makes me appreciate what I have. Or maybe I just haven’t mastered the mental game of traveling. How does one cope with being homesick?

Anyway, here I am. Far away from my home, my love and my cat. I arrived yesterday straight from spending three days in Dublin and I have two days here in Copenhagen before heading south to Møns Klint. I will spend 5 days there with three other photographers. After that I go home for a few days before heading to Spain, something I almost said no to because I did not want to leave again.

But, I shall make the most of this. So now I will re-heat my coffee, get ready and head out to explore the city and some second hand shops. The fresh air and sun will do me good. And it is exciting to explore a new place.

woman holding coffee cup and being barefoot on sunny wooden floor

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.


  1. Känner igen mig sååååå mycket! Men jag är typ aldrig ute och reser och känner ändå så. Den tiden i mitt liv när jag reste som mest och uppskattade det som mest var också den tiden då jag bodde i en lägenhet och var i ett förhållande där jag kände mig väldigt instängd.Så det var skönt att få åka bort och uppleva något annat. Säger inte att alla har det så men jag tror ändå att det kan spela roll <3

    1. Ja jag tror inte heller Alla har det så, men hur man har det hemma tror jag verkligen spelar stor roll i hur man ser på resande och hur man mår när man är iväg. Låter skönt att du inte reser så mycket, och är så glad att du är i ett bra förhållande nu!! <3

  2. Stor igenkänning! Innan pandemin (och innan min dotter föddes) reste jag ju massor i jobbet. Fick ofta bo på fina hotell och ha en massa lyx men även fast det såg härligt ut på ytan längtade jag alltid hem till Max och katten och vår vardag. Nu jobbar vi båda mest hemifrån och jag njuter av vår enkla vardag och alla små bestyr. Nu när resor sker mindre ofta kan jag uppskatta dem lite mer, men jag längtar alltid hem. Tack för fint inlägg!

    1. Visst är det intressant att man på något sätt växer upp och får lära sig att resor, hotell och lyx är något eftertraktat och att de som har de upplevelserna självklart är lyckliga då? Många är så avis på sånt där och själv sitter man och vill bara hem till det familjära och de man älskar. Saknar också min katt enormt mycket när jag är bortrest! Vad skönt att höra att ni båda mest arbetar hemifrån och njuter av vardagen. Speciellt nu när ni har barn också (grattis, det har jag missat!). Tack för att du tog dig tid att läsa och kommentera, känns fint att vara igång med bloggandet lite igen 🙂